I såna situationer facineras jag av mänskligheten, man står i mittfil med varningsblinkers och folk tutar som besatt. Nä men jag sitter här för att jag tycker det är kul, ett litet expriment bara... eller hur?! Som tur var ligger Mariannes fisk bara runt hörnet så Niklas kom ner och hjälpt till att flytta Silverpilen åt sidan för folk i övrigt var för busy för att hjälpa till. Efter en halvtimme kom Din Bärgare och Alex. En riktigt skön snubbe som kunde snacka, nu vet jag lite mer om bärgarbranchen kan man säga. Hur som helst så pratade vi bl a om folk i trafiken och det är verkligen fasinerande ( stavas det med c eller s? nåväl ) hur stressade vi är och inte har tid att stanna upp en minut för att hjälpa varandra.
Alex resonerade så att om det så bara tar en minut eller ens det att släppa in nån så vad gör det i långa loppet. Hur mycket gör det på hela dagen? Jag ska börja tänka på det, lugnare skönare inte så stressig attityd. Nu står Silverpilen på verkstan och Alex kör och bärgar vidare.
Hoppas alla bärgare är som han!!!
